Min graviditet

Detta blir mitt sista inlägg på denna blogg sedan kan ni fortsätta följa mig på gamla vanliga fridaghost.blogg.se. Har skrivit några inlägg där redan om vardagen men nu tänkte jag sammanfatta och knyta samman säcken.

 

Att bli gravid: Ja hurrni ni att bli gravida var ingenting vi planerat. Matthias och jag blev tillsammans i slutet av september förra året (2013) och när jag fick reda på att jag var gravid i slutet av januari hade vi inte ens någonstanns att bo :O Vi hade iof köpt lägenhet men den hade vi inte tillträde på fören i februari. Men beslutet av vi skulle behålla barnet var självklart. Vi hade en stor och fin lägenhet att få flytta in i, vi har ekonomin och båda har fast jobb. Men vårt planerade kontor och gästrum fick ju nu istället bli barnkammare.

 

Att vara gravid: Jag hade föreställt mig att jag skulle stå med huvudet i toan dom första månaderna, sömnlösa nätter med att springa på toa och kissa och att jag skulle bli fet som en ko redan första månaden. Men jag hade en väldigt fin och bra graviditet. Jag kräktes inte en enda gång. Natt kissandet kom inte fören typ veckan innan Rasmus föddes. Jag tränade aktivt både hästen och mig fram till vecka 22 sedan började kroppen kännas tung och då blev aktiviteterna mindre. Men försökte hålla gång med promenader iallafall, men visst jag blev mycket mer bekvämare (latare) ju längre tiden gick. Fram till V 20 ungefär växte jag knappt någonting kändes det som men sen small det till. Men tror det var någongång i V 35 som jag verkligen började tycka att jag var gigantisk! Det jag i efterhand tycker var jobbigast med att vara gravid var alla frågor man fick. Mår du bra? Hur är det med magen då? När ska du få? Vet du vad det är? Vad ska barnet heta? 

 

Att gå över tiden: Jag gick 9 dagar över tiden. Rasmus var beräknad 27 september. Jag var inställd redan när vi fått bekräknat förlossningsdatum att jag kommer gå över tiden med min vanliga tur. Var inte ens inställd på att få en september bebis. Men när första oktober kom började det bli tråkigt och jag ville verkligen att bebis skulle komma ut. Men till alla som går över tiden håll ut. Bebis kommer! Vi bor i ett sånt fantastiskt land att man får hjälp till slut! Jag är dock glad att förlossningen startade spontant och jag slapp bli igångsatt.

 

Att föda barn: Förlossningen var som jag sagt tidigare endast en positiv upplevelse. Att kroppen har sån kraft är helt otroligt och jag är glad att allting gick så bra som det gjorde. 

 

Kroppen efteråt: Man är lite öm i kroppen dagarna efter förlossning. Saker som man tar för givet tex. att resa sig upp från sängen eller en stol är inte det lättaste. Du har liksom 0 styrka i bålen. Minns att jag tyckte det var riktigt jobbigt att amma på nätterna i början för jag kom inte upp ur sängen eller stolen jag satt i så fick ropa på Matthias så fick han hjälpa mig upp. Var ju ännu svårare när man desutom höll i sitt lilla 3,5kg plåster. Så en av barnmorskorna på BB lärde mig att liggamma. Alla hormoner gör så man svettas som en gris dagarna efter förlossningen och det är ju "gifter" som kommer ut så man gick och lukta illa jämnt. Inte ens att duscha 2 gånger om dagen eller använda deo hjälpte. Magen drog ihop sig väldigt fort. Redan efter 10 dagar hade jag tappat 10kg. Nu går det lite trögare och är nere på -13kg sedan förlossningen. Underlivet är ganska svullet efter förlossningen och det bästa jag fick tips om av brochyren vi fick från BB var att skölja med kallvattnet på underlivet en stund när man duschade för då drar kälen ihop sig snabbare samt att använda luftiga trosor och byxor då går hela läkningsprocessen mycket fortare.  

 

 

Nu en månad efteråt börjar jag känna igen min kropp lite mer. Har ju såklart inte den där muskulösa slanka kroppen jag hade innan jag blev gravid men det hade jag absolut inte förväntat mig att få än. Det som tagit 9månader att bryta ner kommer säkert ta ett år att bygga upp. Just nu koncentrerar jag mig på att förbränna överflödigt fett. Amningen hjälper ju såklart till med detta. Men även barnvagnspromenaderna. 

 

Att vara mamma: Är mycket lättare än jag trott. Hade förväntat mig sömnlösa nätter med en skrikande bebis, spyor efter varje måltid och att ens få någonting som "egen tid" skulle bli en omöjlighet. Men Rasmus är verkligen en liten mysis. Han sover bra om nätterna, spyr väldigt sällan och han har ju sina sovtimmar även på dagarna så då hinner jag massor! Kanske att man skulle passa på att sova lite också på dagarna när han sover men har man 2 hästar och gärna vill ha en städad lägenhet så får man skylla sig själv ;)

 

Rasmus utveckling: När Rasmus föddes var han som en liten böna. Helt ihopkrupen och krummade ihop sig. Det var svårt att klä på och byta blöjan på honom för han var liksom fastlås. Alla kläder satt som säckar på honom också. Men allt efter veckorna gått har han blivit mycket mjukare i kroppen och det börjar bli lättare att klä på sig även fast han lätt greppar och låser fast sina leder. Kläderna började även fyllas ut. Det är till och med så hemskt att jag har börjat lägga undan kläder som sitter för trångt och börjat köpt upp mig på storlek 62. I början sov han nästan dygnet runt. Var bara vaken när han skulle äta och när blöjan behövdes bytas. Nu är han vaken och allert några timmar i sträck. Han tittar på saker, vill bli omkring bärd och titta på saker i lägenheten. Lampan i sovrummet är absoluta favoriten! Ska bli riktigt riktigt kul att följa denna lilla kille och se vad som blir av honom.

 

Och det här med att lägga ut bilder av Rasmus på facebook och Instagram: Under graviditeten var jag ju så anti detta med att lägga ut bilder på bebis och jag tyckte det var så hemskt. Det har ändrats lite för han är ju sååå underbar och fin <3 Jag väntade iallafall med att lägga ut bilder på hans ansikte tills släkten sett honom IRL så lite höll jag på min norm. Kommer dock inte lägga ut bilder stup i kvarten men lite då och då. Så håll utkik.

 

Denna blogg kommer såklart vara öppen. Förhoppningsvis kanske den kan hjälpa någon annan under sin graviditet. Annars blir det för mig ett väldigt fint minne att gå tillbaka till. Jag har sagt hela mitt liv att jag ska bara ha ett barn. Matthias är också inne på det spåret men man vet aldrig. Som det känns nu skulle jag kunna skaffa ett par till men risken är att eftersom allt gått så lätt under denna graviditet, förlossning och vi har även fått en helt problem fri bebis (just nu) kommer mardrömmen med tvåan. 

 

Men att skaffa barn är verkligen det bästa som hänt mig och det är någonting jag hoppas alla som vill ska få uppleva i sitt liv!!!