Min graviditet

Efter några timmars sömn med citodon vaknade Matthias och jag vid 10 på måndags morgonen. Trötta! Värkarna startade igen med ungefär tiominuters intervaller men precis som under söndagen blev det inte regelbundet... men gick att ta alvedon så blev det lindriga. Vi hade ett planerat besök på Ultragyn för ett tillväxt ultraljud som vi åkte in till på eftermiddagen. Före besöket så fixade vi lite hemma, åt lunch och tog emot värkar. Försökte vila så gott det gick.

 

Vi åkte sedan in till Danderyd. Hade värkar lite då och då. Inne på ultraljudet såg allting bra ut. Läkaren såg att huvudet låg ganska långt ner så hon sa att bebisen nog snart kommer vara ute, det enda som hon reagerade lite över var att bebis låg lite torrt. Var lite vatten i pölarna runt honom. Men att det inte var någon fara utan att han kunde ligga där någon vecka till utan att jag skulle behöva sättas igång. 

 

När vi ändå var i Danderyd och hade alla BB-väskor med oss tänkte vi att vi kunde stanna kvar ett tag och gå lite för att se om värkarna skulle bli mer regelbundna. Så vi åkte till Mörby Centrum och gick där. Tog emot mååånga värkar under promenaden där! Men det var ändå hanterbart. Vi fikade lite och värkarna avtog. Åkte hem för att käka lite middag.

 

Väl hemma och vi tänkte börja med käk började det rinna vatten. Matthias ringde förlossningen medan jag satt på toa la i dubbla bindor i trosan. Vi samlade ihop våra saker och gick ner till bilen och åkte ännu en gång till Danderyd...

 

Stannade till vid donken här i Norrtälje och köpte mat. Det konstiga var att nu hade jag inga värkar. Visst jag hade den där molande värken i magen men inga ordentlliga värkar som jag haft tidigare under dagen. Kan erkänna att jag var rädd att dom skulle skicka hem oss för att jag inte hade ordentliga sammandragningar men väl på förlossningen  fick jag sitta i förlossningssängen (som var i ett annat läge nu så det gick att hantera värkarna sittandes)  med dom där runda sakerna någon halvtimme på magen för att dom skulle kontrollera hjärtljud samt mina sammandragningar. Dock var den som läste av mina sammandragningar på fel ställe så dom kunde inte läsa av den grafen riktigt så fick sitta en extra stund till.

 

Jag minns inte händelseförloppet riktigt helt men någonstanns här fick jag träffa min barnmorska för kvällen och hon hade även med sig en läkarstudent. Dom kände på min mage för att se hur bebis låg, kontrollerade bindan jag hade på mig på vägen till förlossningen för att undersöka vattnet. Dock trodde hon inte det var vatten som gått utan en rinnigare del av slemproppen. För nu blev jag även undersökt vaginalt och jag var öppen 4cm HALLELULJA! Förlossnignen hade startat! 

 

Värkarna blev mer intensiva men gick att hantera. Jag fick duscha. Matthias stod och duschade min rygg med varmvatten. Jag hade svårt att sitta nu det bästa var att stå och gå och värme. Matthias masserade och jag hängde på honom.

 

Vid 22 böt dom personal inför natten. Då fick jag träffa mina 3 sköterskor för natten. 2st barnmorskor en av dem student åsså en undersköterska. Hon som var student kommer vara för mig den viktigaste länken under förlossningen förutom Matthias såklart. 

 

Värkarna gjorde så ont och var så svåra att ta emot men jag ville ännu inte ha någon smärtlindring. Jag fick hjälp att andas genom värkarna att göra mig tung, fick ett gåbord att luta mig mot så Matthias slapp ta emot min tygnd.

 

Blev undersökt av den nya personalen och nu var jag öppen 5cm. Dom kände på hinnorna så vattnet hade inte gått än. Vi bestämde att jag skulle få hjälp att ta hål på hinnorna. Den äldre barnmorskan rispade med en sticka på fosterhinnorna och mitt vatten gick. Att göra hål på hinnorna kändes inte! En ganska konstig känsla när vattnet forsade ut. Jag fick gå på toa. Sätta på mig sjukhusets snygga nättrosor samt en binda stor som en blöja.

 

Runt midnatt bad jag om att få smärtlindring så de introducerade mig för lustgas. Det var en känsla kan jag säga. Helt fantastiskt! Kunde lägga mig ner en stund och vila. Fick ha ena benet i ett benstöd så jag skulle få lite mer hjälp att öppna mig. 

 

Här någonstanns ville jag även ha epiduralen. Fick ta blodprov för att kolla min trombocyter. Dessa skickades till labb. Någonting hände här så allting blev försenat. Så låg väldigt länge med att ha så ont att jag sög in så mycket lustgas att jag började må illa. Till slut kunde jag inte ta lustgas så enda smärtstillande jag hade var Matthias som masserade och masserade min rygg. Vissa värkar gjorde så ont att jag fick panik men vissa värkar kunde jag hantera med Matthias massage och få hjälp med andningen av barnmorske studenten. 

 

När svaret från labbet äntligen kom att trombocyterba var okej kallades narkosläkaren in som skulle sätta EDAn. Narkosläkaren dröjde ca en timme och när han väl kom sänkte dom dosen till lustgasen så jag kunde ta den medan han satt bedövningen. Han förberede bedövning och fick larm från operation så han var tvungen att springa iväg. Nu gick det bra att ta lustgas när dosen var lite lägre. Medan vi väntade på att han skulle komma tillbaka fick jag krystvärkar. Åh herregud vilken kraft som kom genom mig. Men barnmorskan fick stoppa mig för jag var inte tillräckligt öppen för att ta dessa värkar än då skulle jag få hålla på länge med att krysta! 

 

Narkosläkaren kom tillbaka efter ca 40min och satt bedövningen. Nattens bästa! All smärta försvann. Jag hade inte ont längre! Fick ligga och vila lite. Dom tvingade i mig mackor och saft. När det var okej att börja gå efter bedövningen ville dom att jag skulle kissa. Men jag hade ju ingen känsel så jag kunde inte kissa så dom fick tömma mig på urin.

 

När jag kissat blev jag undersökt igen. Öppen 9cm nu var det nära! Jag fick ligga med en sackosäck mellan benen för att öppna upp bäckenet mer. Den äldre barnmorskan kom med nyponsoppa för att jag skulle få i mig energi inför slutspörten. Snart skulle han komma ut.

 

Vid fyra startade krystningsvärkarna igen nu var det dags. Jag blev nerflyttad till förlossningspallen, efter några minuter där fick jag hänga på gå bordet. Vid gåbordet kände jag mig inte alls bekväm så vi flyttade upp till förlossningssängen där stod jag på knäna och höll mig i kanten. Matthias stod framför och jag hade båda barnmorskorna bakom mig. Nu var det nära. Det gjorde ont men det gick!  . Jag höll på att ge upp flera gånger. Fick dricka, Matthias torkade mig i pannan med en kall handduk, undersköterskan som inte varit med så mycket under natten kom också in som extra support. 

 

Efter att druckigt lite vatten intalat mig att nu kör vi krystade jag 3 gånger till och sedan var han ute. Så klockan 05.06 föddes vårt lilla Russin efter att ha varit på förlossningen nästan 12 timmar.